Min koloni är mitt allt!
Det har

varit räddningen många gånger speciellt i svåra stunder som vi ibland går genom i våra liv. Jag och min fru skaffade vår koloni för 20 år sedan och vi älskade att hålla på och påta i trädgården. Det gav oss frihet!
Men när vi införskaffade vår lilla stuga så var den i princip fallfärdig. Det var stora hål i golvet inomhus och det fattades några glas rutor eller så var de spräcka här och där. Så första året var projektet att se till att kolonistugan bli bebolig, göra allt för det skulle bli tätt och varmt. Och se till att el och vatten funkade som de skulle. Men framför allt att se till att ha någonstans att man kunde dra sig tillbaka på när nöden blev för stor.
Jag och min fru Lisa, bodde i en trerumslägenhet i centrum. Och vi har alltid haft längtan att ha trädgård med aldrig haft riktigt råd att skaffa oss ett hus på landet. Så när vi fick nys om denna kolonistuga så passade vi på.
Barnen hade sedan länge flyttat hemifrån och vi ville helt enkelt ha en oas att dra oss tillbaka till på sommarkvällarna efter jobb. Tack och lov så är var både jag och Lisa händiga så vi kunde fixa till stugan själv.
Vi började med att riva ut allt som var ruttet eller sönder och ersatte med nytt finns material från brädgården. Passade på att gå på loppisar för att köpa verktyg och trädgårdsredskap. Lite möbler blev det också. Så det var riktigt kul. Det tog vår första sommar att se till att kolonistugan blev bebolig och riktigt mysig. Vi njöt verkligen när vi kunde krypa ner i sängen för första gången i vår mysiga stuga och bara njuta av stillheten runt om oss.
Fördelen med att vi var tvungna att renovera stugan första året var att vi fick se vilka godsaker vi hade i vår trädgård, allt från våra fruktträd, bärbuskar och blommorna i rabatten. Det var till stor hjälp när vi skulle planera vår trädgård inför år två i vår koloniträdgård.
Så på den vägen är det! Som jag sa tidigare har stugan varit räddningen många gånger, speciellt när Lisa gick bort för fem år sedan. Många tyckte att jag skulle sälja kolonistugan för att inte bli påmind om det sorgliga. Men jag såg det tvärtom! Här hade jag och Lisa byggt upp något från grunden, haft många lyckliga stunder och hon satt i väggarna, så att säga.
Varför skulle jag då göra av med något som betyder så mycket? Det var inget svårt beslut att bestämma sig att behålla stugan. Det händer fortfarande att jag tänker och pratar med henne speciellt inför våren när jag burkar sätta mig ner för att planera vad jag ska så och så vidare.

Kolonins historia

Rothoffska kolonin, Landskrona

När man tittar tillbaka hur egentligen koloniträdgårdar med deras stugor kom till så får man gå tillbaka över hundra år i historian.
Det var så att det var menat åt de fattiga arbetarna som bodde i städerna, att det skulle får möjligheten att kunna odla sin egen mat. Under första och andra världskriget blev dessa oaser extra viktiga. Då bostadsbristen var stor och maten var ransonerad. Så småningom så byggdes det små stugor på kolonilotten. För att de skulle kunna dra sig tillbaka någonstans utan behöva bege sig hemåt igen.

Nu ser det olika ut i städerna – kolonilotten kunden ligga en bit utanför stan eller så låg den på mark som kommunerna inte hade någon nytta av. En del kommuner hyrde ut marken för en struntsumma andra kommuner sålde mark till företag som sedan gav marken till sina arbetare.
Men alla har gemensamt att de ville underlätta för de som hade det sämre och nu för tiden så hör dessa koloniträdgårdar med sina stugor till det svenska kulturarvet. Och det är många som är villiga att föra detta arv vidare i Sverige.
Den första koloniområde som anlades var i Pildammskolonin i Malmö, 1895. Strax efter så anlades Citadellsskolonierna i Landskrona. Som fortfarande finns och Sveriges äldsta kolonistuga med mark finns fortfarande kvar – Rothoffska kolonin. Som har stått där sedan 1903. Den tillhör numera Landskrona Muséum och det finns möjlighet att besöka den varje dag från maj till september för att se hur det var förr. Kostar inget att besöka den och det bedrivs fortfarande odlingar där.
Vart eftersom poppade upp koloniområden lite var stans i Sverige och oftast i samband med de stora städerna. Så redan 1916 fanns det koloniträdgårdar i 37 svenska städer. Ser man till Stockholm år 1917 så fanns det över 6 000 kolonilotter.
Det är inte så konstigt att dessa kolonilotter med sina små stugor ligger svenskarna varmt om hjärtat än idag. För även i dagens läge som används dessa markbitar för att odla och skörda sina egna grönsaker, dels för att spara pengar men även att veta vart sina grönsaker och frukt kommer ifrån har stor betydelse.
I dagsläget så finns det drygt 300 olika koloniträdgårdsföreningar. Dessa arrenderar marken från kommunerna upp till 25 år i stöten. Dessutom så är dessa områden offentliga och det går vanliga vägar genom dessa områden. Vilket gör att vem som helst kan köra eller allra helst promenera genom för att njuta av utsikten och dofterna från alla blommor.

Att äga en koloni

Visst finns det inget underbare än att dra sig tillbaka till sin kolonioas. Sitta ner och njuta av en solnedgång med en go kall sidan om sig och köttet fräser på grillen. Eller att bjuda in sina granna för en liten sammankomst. Alla har vi våra önskningar och agendor för våra koloniträdgårdar med sina söta små stugor.
Men det finns alltid några förutsättningar och regler som en koloniägare måste följa. Regler och villkor är olika från område till område. Allt hänger på koloniföreningens reglemente. Så det gäller ta reda på dessa vid ett kolonistugeinköp. För ett medlemskap i föreningen ingår i köpet så att säga.
I det område som jag har min stuga har vi inte så många regler med det är mycket sunt förnuft som råder. Några av reglerna kan vara att – du parkerar bilen på avsedda plats inom koloniområdet, skulle du behöva köra med bilen inom området, så är det max 10 km/h timmen som gäller, eldning är förbjudet med undantag av grillning i grillar, att du måste sköta om din koloni så det inte förfaller, häckar får högst vara 1,20 m och välansad, tomtnumret ska synas klart och tydligt med flera.
Så egentligen är det mycket sunt förnuft som gäller och alla dessa regler och villkor är ju för att alla ska kunna trivas och inte bli irriterade på varandra i onödan. För alla vi som äger en koloni har egentligen ett och samma mål. Det är att ha ett ställe som vi trivs på och kanske kunna dra sig tillbaka på ålderns höst.
Sedan jag blev pensionär så har min kolonistuga med trädgård varit något som jag har sett emot varje dag. På vinter så åker jag dit för att kolla att allt står rätt till och under sommarhalvåret bor jag där i princip varje dag. Detta gör att jag håller ingång min kropp och bara mår fin fint.
Det som är så roligt är att jag har sett många generationer komma och gå i stugorna runt om. När någon har blivit för gammal så har antigen någon yngre släkting tagit över med sin familj eller så har den sålts vidare till någon barnfamilj. Underbart att få följa dessa skiftningarna.
Men det som är allra roligaste för min del är att jag har fått sett träd och buskar växa sig stora- från det att jag och Lisa planterade dem som små taniga träd och buskar till att de nu är stora och ståtliga och ger en massa skörd på höstarna.